Söndagarna Med Stina Wollter

"I bland när jag jobbar med min konst i ateljén försvinner tiden. Jag vet att det finns neurologiska förklaringar till det fenomenet men jag vill ändå se det som ett slags kryphål som uppstår i min kontrollerade, medvetna tillvaro. Ett hål för mitt jag att smita ut genom - till en plats där det i full frihet kan tumla runt och hämta in saker och ta med sig ut. Det där hålet är ren överlevnad. Varenda kotte borde få ha ett." Stina Wollter Han tycker att det är svårt att beskriva, men när han står där vid ugnen, nära elden, är det som att gå in i en annan värld. Glaset är så trollbinande och ett skört material som kräver både mjukhet och hårdhet, hetta och kyla. Han heter Rasmus Nossbring och gästar Stina. Rasmus kommer ursprungligen från Norrköping och går just nu på Konstfack i Stockholm. Han hamnade i glasvärlden av en slump och drömmer om att kunna stanna kvar i den. Vad vill du som lyssnar prata om? Har du glasgener och vill berätta om hur det har präglat dig?  Om hur det funkar eller inte funkar att för

"Jag vill våga närma mig vad och vem som helst, utan förkunskaper och förutfattade meningar. Min nyfikenhet och mina "dumma" frågor är ibland det enda jag har att ta till när jag rör mig på okända vägar. Stora lastbilar och tillvaron i dem vet jag absolut inget om. Men det hindrar mig inte från att hoppa upp i en." Stina Wollter Hon blir alldeles het när hon får köra 32-metersekipaget och hon har ett av Sveriges farligaste jobb som hon utför mest i strumplästen. Och så kallar hon sig själv för tantpratare. Stina har följt med Hanna Fange på jobbet som lastbilschaufför - den här dagen på vägarna från Södertälje till Småland och tillbaka. Att bli lastbilschaffis är något Hanna har drömt om sen hon var liten men det var först efter många år på högskola och som vuxen, hon förverkligade den. Efter sju år i branschen är hon fortfarande glad som ett barn när hon går till jobbet. Du som lyssnar, vad vill du berätta om livet på vägarna? Vill du prata om körkultur och trafik(o)vett? Har du bytt yrkesbana? Förverklig

"Det finns något gott som explosionen inom sociala medier har fört med sig; stöd, gemenskap och pepp finns bara ett tangentklick bort. Varje dag ser jag exempel på att människor verkligen möts, utbyter erfarenheter och tar hand om varandra där. Jag har lärt mig så mycket och hittat så många människor på instagram och twitter som jag inte hade velat vara utan - t ex En stenhård jävla brud." Stina Wollter Stina gästas av Jyothi Svahn som både själv är en stenhård brud och vill få flera att känna sig som det. Det blir ett samtal om att stå upp för sig själv och andra, om att vara stark och sårbar, liten och stor, på en gång. Det handlar också om identitet och vad det betyder att vara född av en annan mamma än den man är uppvuxen med, om integritet, gränser samt om humor och självdistans som vapen.  Du som lyssnar, vill du prata om något av detta?  Eller kommer du att tänka på något annat?  Ring 018 - 17 40 20 under sändning och berätta!Eller skriv en kommentar under #p4stina

"Han tittar uppmärksamt på ett litet nyfött barn; söker efter tecken och signaler, subtila men för honom tydliga som krusningar på vattenytan. Det är fråga om liv och död men han är lugn och faktiskt glad eftersom han är trygg; det skjuts inga skarpa skott bakom honom, här." Stina Wollter Shalan Fadl lyckades gå i skolan utan sina föräldrars vetskap och när de väl blev varse, hade han redan bestämt sig: han ville något annat med sitt liv. Själv menar han att han var en rebell som barn. I dag är Shalan neonatolog och möter dagligen små, nyfödda barn i sitt arbete på sjukhuset. Men han minns tiden då han snabbt fick lämna världen som han kände den och fick försöka arbeta som läkare i ett flyktingläger - en tid som handlade liv och död på ett helt annat sätt. Stina möter Shalan i ett samtal om att finna sin väg, bryta traditioner, om längtan, flykt, rädsla, trygghet, läkaryrket och om att utöva det under de mest skiftande omständigheter. Den här söndagen kan du inte ringa till programmet, eftersom det är förin

"Maska efter maska efter maska efter maska Minuter blir till timmar blir till dagar och år; stickningen som metafor för livet, skapandet och tidens gång. Det färdiga arbetet är inte bara ett plagg eller ett ting, det upprätthåller och knyter an till uråldriga traditioner, det rymmer möda, lust och kärlek. I massproduktionens hetsiga tidevarv - är inte handarbetet närmast att betrakta som en motståndsrörelse?" Stina Wollter Han är grabben från Småland som blev fingerfärdig stickfantast med tusentals besökare på sin stickblogg. Han väljer stickning utifrån vilket humör han är på och om han har något särskilt problem att lösa. Stickandet löper bokstavligen som en röd garntåt genom hans liv ända från barndomen till i dag då det verkligen är intrasslat i varje del av hans tillvaro utom när han sover (kanske). Möt Ivar Asplund, en maskornas man, i ett samtal om att ”komma ut” som offentlig stickare och förhållandet och vägen till stickandets ädla konst. Du som lyssnar, vill du prata om dina fingerfärdigheter och

"Jag drömde i åratal, jag till och med bad till Gud, jag önskade så hett att jag skulle vakna en morgon och plötsligt vara en av de svala, balanserade och i min värld mer lockande och intressanta kvinnorna. Jag blev inte bönhörd. Det är jag glad över idag." Stina Wollter Hon vänder sig mot att känslighet ofta betraktas som en svaghet när hon själv ser det som en tillgång - detta att få kontakt med sig själv. Hon möter många som kommer till henne i en roll snarare än som sig själva. Hon heter Madeleine Gauffin, är legitimerad psykolog och psykoterapeut. Hon gästar Stina och berättar om att hon lever sitt liv passionerat. Vilket inte alltid gör det enklare. Du som lyssnar, vill du prata om vad som händer när du stänger dörren inåt? Vill du prata om när du kom ut som den du är - precis så känslosam som du var redan som barn? Vill du dryfta detta med roller? Om när du trivs bäst med dig själv? Ring 018 - 17 40 20 under sändning och berätta. Eller maila till sondagsstina@sverigesradio.se och skicka med telefo

"Plötsligt går han på stigen som bara är hans egen. Det är lust och kraft i stegen. Det förflutna som en hand mot ryggslutet som för honom framåt med ett slags absolut gehör. Kanske vågade han göra något på ett helt nytt sätt enbart för att livet lärde honom något som han kunde tro och lita på. Plötsligt är han någon som andra människor litar på. Och det är större än allt som kan få plats på ett CV." Stina Wollter - Du bara måste åka och träffa gatuterapeuten Hasse i Örebro, sa en kvinna Stina mötte. Det blev en resa som började med gott kaffe i en hemtrevlig lokal och slutade med att Stina gick in på biblioteket vid Olof Palmes torg i Örebro och satte sig  på en bänk och grät. Hasse Arvidsson, som först knarkade i femton år och sen vågade gå rakt ut i det okända - som råkade vara kulturens värld -  för att sen hamna på en plats som han själv har skapat där han är den som hjälper och stöttar människor som befinner sig där han en gång befann sig. Hasse lägger fokus på att byta ut istället för att förbjuda. G

Vår barndom; vad vi ser och upplever, får bekräftelse på och inrättar oss efter, hur mycket betyder det för hur vårt vuxna liv sedan utformas? Våra vägval; är de egentligen våra? Var vägen utstakad redan sen länge när vi väl börjar gå ut i världen med relationer, livsstilar och yrken? Kan man förvandla en börda till värdefullt bagage? Stina Wollter Som åttaåring blev Claire Grahn-Eriksson som en mamma till sin mamma, med mycket av det ansvar som en fungerande vardag innebär. Det var först som tonåring Claire på allvar lärde sig att kommunicera med sin mamma, som var döv och hade flera andra funktionshinder. I dag är Claire dövtolk och handledare för personer med olika funktionshinder och har varit engagerad i kvinnojouren i 15 år. I sitt möte med Stina berättar Claire om hur barndomens upplevelser påverkat henne och om hur hon lever sitt liv idag. Om vad hon valt och valt bort. Du som lyssnar, vill du prata om försoning, hantering av upplevelser du hade som barn, hur de blivit till styrkor och tillgångar? V

"Jag minns då jag satt med mitt nyfödda barn i famnen och sjukpersonal mjukt förde en ultraljudsgrunka över hans fontanell. På en skärm såg jag hans hjärna. Rakt in bara. Mina tårar rann - det var ett helt universum därinne. Det var så vackert. Det var mer än ett mirakel. Fontanellen stängde sig, skallen slöt sig om sin skatt - men bilden av hans hjärna har jag aldrig glömt. Jag tänker på den när han står framför mig idag med sina vakna ögon, arga tatueringar och skäggstubb." Stina Wollter Stinas fascination av hjärnan ledde henne till söndagens gäst. Han heter Åke Pålshammar och är den blyge snickarungen som flyttade ofta och som hade läshuvud. Det var inte självklart att han skulle läsa vidare. Ändå hamnade han i forskarvärlden där han ramlade över hjärnan och har inte kunnat släppa taget om den sedan dess. Idag är han neuropsykolog och universitetslektor och kan massor om den där gråskära klumpen vi alla har i skallen. Utan den blir det inte mycket verkstad. Åke skulle kunna leva pensionärsliv idag men

"Från ord och tanke - till handling- hur lång är den sträckan? Är det en sträcka ens? Har inte handlingen legat inom en som en slags dräktighet utan att man förstått det, innan man utför den? Hur hamnade fröet till handlingen där? Kan orden som man säger högt och tankarna man provar vara ett slags förspel?" Stina Wollter De har delat timmar av skratt och gråt - både i Sverige och i Rumänien, sedan den där dagen i oktober 2013 då de började kommunicera med hjälp av ord och kroppsspråk. Stina ringer serietecknaren Sara Olausson som berättar om sin vänskap med Felicia Iosif. Sara berättar om tillit, vänskap och skam på ett sätt som vänder upp och ner på begreppen. Vad är vänskap för dig? Vilka är de nödvändiga ingredienserna? Vad betyder civilkurage för dig? När har du själv gått från ord till handling?  Vad har det fört med sig? Och när önskar du att du hade höjt din röst? Ring 018- 17 40 20 under sändning och berätta! Eller maila dina tankar till sondagsstina@sverigesradio.se Programmet tar vid efter Radio

Konst och skapande kan vara en del av människors vardag, liksom något man gör på fritiden. I Söndagarna med Stina möter du två av landets mer än 30 000 yrkesverksamma konstnärer. Det är Kajsa Gustavsson, som har ett passionerat förhållande till konsten. Och så hör du Emil Holmer som bor i Berlin och tänker att det trots allt ändå ska till en viss magi när han målar. Vad är skapande för dig och hur ser skapandet ut i ditt liv? Har du något särskilt mål med det eller är det att hålla på som är grejen? Bygger du båtar, är du konstmuseifantast, målar du staket eller tavlor, formar du metallskulpturer i trädgården, torkar du blommor, leker med elden - eller något helt annat? Ring 018 - 17 40 20 efter kl 22.00 på söndag och berätta! Du kan också välja att skriva några rader om ditt skapande och vad som händer i dig när du utövar det. Maila till sondagsstina@sverigesradio.se Programmet tar vid efter Radiosporten, ca 22.30.

"Det finns verkligen olika sorters livsdramatik. Vissa skeenden styr och startar vi upp medvetet - andra drabbar oss som en obönhörlig energi som ämnad att rucka och rycka oss ur våra positioner. I den sortens dramatik, som plötsligt slänger in oss i livets hårda centrifug och kastar oss runt, kan vi kanske inte styra över något annat än beslutet att inte låta oss krossas, utan låta oss poleras till högre glans." Stina Wollter Hon är kvinnan som bytt pumpsen mot stålhätta i vardagen. Som varit både headhunter och IT-entreprenör och nu har sadlat om till lantbrukarliv. Vägen dit har varit lång - den började med en stroke, bekräftelsebehov och hipsterkorvar och har nu ringlat sig fram till en gård full av liv och lust.  Hon heter Anna Hane och du hör henne berätta för Stina om hur hon har skapat sitt eget himmelrike. Hur ser dina livsval ut? Har du vågat välja om? Vad valde du bort? Vad valde du till? Ring 018 - 17 40 20 under sändning och berätta! Eller maila redan nu till sondagsstina@sverigesradio.se

"Hon har tagit hand om mig. Vaggat och viskat, hållit och tröstat. Hon har fostrat och ibland skrämt mig med sitt kraftfulla väsen. Alla mina sinnen kan hon härbärgera och väcka. Mitt skapande har hon påverkat med sitt gränslösa formspråk. Hon får mig att känna att jag sitter ihop med något större. Hon är slösaktig och generös, hon tar emot mig utan skuld när jag än kommer. Å, älskade natur." Stina Wollter Stina ringer Bosse Rosén som ser naturen som en lisa för själen. Han är bl a leg sjukgymnast, naturguide i Storstockholm och naturhälsopedagog. Han vill uppmuntra oss att vara i naturen utan att ha ett ärende eller ett mål. Söndagarna med Stina Wollter tar ikväll vid direkt efter Radiosporten, ca 22.15. Du får gärna ringa slussen redan från kl 22.00 och berätta vad naturen betyder för dig? Längtar du ständigt ut men har svårt att få till naturkontakten i vardagen? Har du upprättat ritualer som gör att du umgås med växter och djur ofta? Vill du berätta om ett uppvaknande? Om läkning i naturen? Om vad som

"Den finns som en ton som sjunger stilla under alla andra melodier i mitt liv. Den finns som en resonanslåda där glädje och närvaro söker sig in och vänder och får djup och mening. Den andas sina ledtrådar i min hud. Den är en gräns, en öppning, ett mysterium. Döden." Stina Wollter För ett decennium sedan förändrades hela hennes liv i ett slag - av ett dödsfall. Barnens pappa var plötsligt i en annan dimension och där stod hon med alla vardagsbestyr och var ömsom ledsen, ömsom arg, ömsom undrande. Den här händelsen har också påverkat hennes syn på fjärilar, som plötsligt har en tendens att dyka upp vid de mest oväntade tillfälllen på en årstid de inte brukar finnas. Och det är precis som att de kommer med ett budskap. Hon heter Malin och är Stinas söndagsgäst. Vad väcks i dig när Stina pratar med Malin om detta? Ring 018 - 17 40 20 under sändning och berätta! Eller maila redan nu om livet och döden och allt däremellan till sondagsstina@sverigesradio.se

"Att finna sin väg på kartan. Jag skrattar lite när jag tänker på det; hur jag vimsat runt, både i livet och i landskap, städer och på hav. På något vis hamnade jag alltid där jag skulle ändå, även när jag hamnade fel. Och det var då jag var vilse, jag lärde mig mest." Stina Wollter För 23-åriga Sofie Lundmark från Piteå är rally en livsstil. Hon är co-driver och har i bilen som susar fram på tävlingar runt om i världen i uppgift att läsa kartan åt sin förare. Rallylivet har gjort det tydligare för Sofie vad hon vill göra även utanför banan. Hon menar att hon både inom och utanför rallyvärlden har fått en möjlighet att testa sina gränser - som när hon pluggar till copywriter. Hör Stinas möte med Sofie Lundmark! Vad vill du prata om? Att testa sina gränser? Om hur målinriktad du är? Eller att du vill leva livet utan mål? Vill du berätta om vad det ger dig att åka och kolla på rally? Eller om att få många olika intressen att inrymmas inom en och samma person? Ring 018 - 17 40 20 under sändning. Elle

"Det går maska efter maska i den stora livsstickningen kring våra barn och unga. Den värmer, fångar upp och skyddar inte riktigt som den ska. Vilka maskor kan jag som vuxen och förälder ta tag i och vilka hål ska samhället laga? En vis kines sa en gång: "Vi är här på jorden för att reparera". Nu är det hög tid att kavla upp ärmarna." Stina Wollter Alltid när han lirade fotboll som barn - och det gjorde han väldigt ofta - ville han trots att han själv var duktig i idrott, vara i det sämsta laget. Han ville kämpa mot oddsen och slå alla med häpnad för de svagas skull. Han heter Sascha Abdelnabi och arbetar i dag med unga människor som på något sätt har det motigt, bl a är han kvalificerad kontaktperson för Socialtjänstens räkning. Hör Stinas möte med Sascha, som står kvar på de svagas sida och vill bygga relationsbroar. Vad kommer du att tänka på när vi pratar om det här? Vill du berätta om hur det är att vara förälder idag? Om idrottskultur? Om att bygga relationer? Om vilka relationer som är viktig

"Undrar hur många gånger jag varit den jobbiga obekväma typen? Undrar hur många gånger jag låtit bli att vara den på grund av rädsla? Undrar vad den där rädslan handlar om? När uppstod den? Varför är den så svår att bryta med? Undrar hur många gånger jag svikit mig själv och andra genom att vara tyst? Vem och vad vinner på tystnaden? Normer krymper och begränsar mig dagligen. Jag vill bli mer bråkig. I kärlek, av kärlek till mig, mina barn och hela mänskligheten. Det är många frågor och tankar som bubblar i mig inför mötet med Tomas Gunnarsson, Genusfotografen." Stina Wollter Han är människan som numera inte kan låta bli att se världen och bilden av den ur ett genusperspektiv. Som både med hela sin person, sina ord, sin sökande kritiska blick och genom kameralinsen utmanar och försöker rucka på cementerade sätt att se på bl a kön och identitet. Vem är han där bakom läppstiftet och kameran? Hur blev han Genusfotografen? Vad vill han åstadkomma? Och var går hans egna gränser? Hör Stinas möte med Tomas Gunn

"Dessa kungar, dessa krig, dessa årtal som jag inte kunde lära mig i skolan - för att de inte levde för mig. De doftade inte, de hade ingen kropp, de varken visade sig, viskade eller ropade till mig genom tidslagren. När jag så en dag fick Sven Wernströms bokserie Trälarna öppnade sig fönstret in till Historien. Historien med stort H; den som på märkvärdiga sätt faktiskt ledde fram till - just mig! I litteraturen och så småningom konsten kom de slutligen till mig; människorna och historierna. Viskningar och rop, de som aldrig tar slut så länge jag lever, lyssnar och vårdar min nyfikenhet." Stina Wollter 36 år gammal stod hon återigen på svensk mark, med ett barn på armen och två resväskor och ställde sig själv frågan: "Vad vill jag göra nu?" Hon blev det hon egentligen varit sen barnsben då hon kände det där pirret för första gången - historiker. Idag lyfter och letar hon upp kvinnor som väntar på att komma fram i ljuset; vanliga arbetande kvinnor inom konst och konstnärliga hantverk. Och har hunnit bli för

"Drivkrafter, detta med drivkrafter - är det något som jag tänker på till vardags? Bekräftelser, målsnören, mättnad, hunger, ärelystnad, frid, vila, belöning; allt detta ligger utspritt längs min väg, som förbrukade leksaker. Jag vet mycket om längtan efter friden på insidan då jag inte flåsar bakom eller hetsar framför utan bara är nu nu nu; som när jag älskar eller skapar, leker eller flyter mitt i den svala tjärnen under en blå himmel. Men vad har jag som drivkraft om inte mörkret; som en skugga, en närvaro, inte som ett hot utan som en resonanslåda. Besöken i de trånga rummen av skräck betyder lika mycket för min personlighet som de ljusa stunderna då solen bodde i magen." Stina Wollter Stina gästas av mannen vars passion är ord. Han heter Lennart Bång; civilingenjör, träningsfreak, dykinstruktör, kolloledare och estradpoet och är lika närvarande på livets toppar som i dalgångarna. Hans ventiler är många och han han tror att skapandet får sin kraft ur mörkret. Han ställer sig i ljuset på scenen och där

"Vad skulle jag ha om jag inte ägde något? Vem skulle jag vara utan allt det som omger mig idag? Jag låter blicken svepa över mitt hems välbekanta föremål och ut genom fönstret, där jag ser grannen tvärs över gården skymta." "Tänk om jag fick mindre än en kvart på mig att bryta upp, tänk om min granne i ett slag tvingades bli min fiende? Tänk om jag var tvungen att bryta upp för att aldrig återvända? Vem skulle jag bli? Skulle jag bli tydligare som människa för att allt jag hade var mig själv?" Stina Wollter Kemal Hadzialic är busschaufför - en av de leende. En av de som kört Stina hem till ändhållplatsen i natten. Detta möte fick henne att tänka att "en dag skall jag intervjua den här mannen"! Stina har varit hemma hos Kemal som har ett stort, varmt hjärta och många ting i ett av sina hem. Ett hjärta som verkar ha varit hans viktigaste ägodel och tillgång i ett liv kantat av framgång, flykt och i att bygga upp nya relationer i en ny tillvaro. Vill du prata om att fly eller att stanna kvar, om att äga el