Söndagarna Med Stina Wollter

"Vi delar så gärna de glada stunderna och de ljusa minnena. Vi bjuder så gärna in till festligheterna och högtiderna. Vi är så bra på ballongerna och marschallerna. Vi dansar så lätt kring midsommarstången med barnens händer så trygga i våra. Men händer rycks plötsligt ifrån oss. Marken under fötterna likaså. Hur kan jorden fortsätta rotera runt sin axel när katastrofen har skett? Hur kan det meningslösa få mening? Hur ser samvaron ut kring det som gjort ondast? Ensam är inte stark. Varken i glädje eller sorg." Stina Wollter - Sorgen har fördjupat mig, säger Sara - Man bär med sig den hela tiden, säger Tomas. De har lärt sig leva med den, sorgen. Trots att det funnits tider då de inte trodde att de någonsin skulle kunna skratta igen. De har upplevt många föräldrars värsta mardröm; att förlora ett barn. Och inte bara ett, utan två. Sara Dahlberg Eriksson och Tomas Eriksson berättar om en tillvaro som vändes upp och ner för att aldrig bli densamma igen. Första gången bet de ihop och knöt näven i fickan. And

"Jag är lika blyg som du, det märks bara inte för att jag har en annan sida vrängd utåt. En sida som handlar om att överleva på de platser som livet fört mig till. Där du är rädd är jag trygg; långt ut på kanten, på mitten av torget, med tusen ögon på mig. Många tror att det är mod men det är något annat. Jag är lika blyg som du men jag döljer det bakom mina yviga gester. Ja, dom tar plats, jag vet. Men skyddar mig också." Stina Wollter Hennes mormor hade klätt henne i gult linne och kjol inför resan till det nya hemlandet. Här var det höst och Eleni Danielsson Mitka frös, men var samtidigt förväntansfull och glad över att få vara med sin familj igen efter ett år utan dem. Ett nytt liv började och 80-talets Sverige behandlade Eleni väl. Hon kände sig aldrig utanför och Sverige blev snabbt en plats för lek och lärande. Idag är hon själv lärare och den blygsel som egentligen är en del av hennes personlighet, märks det inte mycket av i klassrummet. Eleni tror på och känner hopp inför dagens unga. Hör Stina o

"En sökare finner sitt spår...och hamnar fel. Spåret leder käpprätt åt fanders. Tänk om människor med längtan efter kickar, "något annat" och "något mer" slapp gå omvägen genom missbruk, utanförskap eller vilsenhet av olika slag. Tänk om livet kunde få vara ett tålmodigt smörgåsbord med många valmöjligheter och varianter uppdukade. Att det gick att smaka sig fram tills man fann sin väg utan att skada sig själv eller sina nära och kära längs vägen." Stina Wollter Han beskriver det som att han levde två liv. Samtidigt. Den ena delen av honom hade ett nära förhållande till idrott och han var simtränare på hög nivå, medan den andra delen av honom trivdes bra i sällskap av alkohol och droger. Till slut gick det inte längre. Han slog i botten och trodde att han hade några veckor kvar att leva. Stina får besök av Magnus som idag vill leva ett liv utan lögner. Numera får han kickar av ganska enkla saker, som att titta på stjärnhimlen, meditera eller hugga ved. Hör Stina och Magnus samtal om föräldraskap, om att

"När det var som tyngst. När vi stod med våra blödande föräldrahjärtan framsträckta i tomma luften framför oss, kom det som beställt av en högre makt, en katt till oss. Hon gosade oss villkorslöst genom den trånga passagen och nu när vi är igenom kommer vi aldrig aldrig mer tvivla på att människor och djur kan hjälpa varandra genom de svåraste stunderna och dela de ljusaste." Stina Wollter Det var i och med en för tidig julklapp till ridtjejen Matilda i form av en travsulky, när det var som allra mörkast i hennes liv, som allt förändrades. Och känslan i Matildas kropp när hon flög fram i sulkyn. 18-åriga Matilda Persson ser hästarna som sin terapi och sin bästa medicin. För mycket av det som är självklart för andra, är något som Matilda har fått erövra. Om och om igen. Idag rör sig Matilda ledigt och rutinerat i stallet, håller på att ta travlicens för stora hästar och går på en Folkhögskola med inriktning på foto. Själv tror Matilda att det är hennes envishet som hjälpt henne att komma dit hon är idag.

"Jag älskar att teckna och att se på teckningar. Det är närvaro helt enkelt. Det aktiverar inlevelseförmåga och empati. Tänk; ett stift, en bit kol, en penna, en krita och så papper - eller en yta vilken som helst som går att rita på - och du kan kommunicera bortom många av dom gränser människan skapat. Jag önskar alla människor ett skissblock i fickan." Hon gillar kvinnor och hon gillar snippor som hon ser som ”grunden till allt”. Det är därför hon tecknar så många snippor, Anna Åhlund. Faktiskt en om dagen.  Anna är illustratör, konstnär och lärare. Redan som barn upptäckte hon att några streck kan bli humor. Idag vet hon att de kan vara mycket mer än så. Hör Stina och Annas samtal om humor och budskap, om ett inkluderande och exkluderande samhälle, om gränser, om fantasi, om skuggplatser och vad Anna vill ge en plats i solen. Du som lyssnar, vad vill du lyfta så här på Internationella Kvinnodagen? Vill du prata om ett projekt du brinner för? Om humor som en förändringskraft? Om vilken sorts skola

"Ibland när jag berättar mitt liv i stora drag kan jag själv slås av hur mycket det rymmer; vilken dramatik, så många vägskäl, möten, chockerande vändningar, ödesmättade stunder, slitsamma sträckor, jublande fröjd, sårigt mörker och hisnande luftfärder det har innehållit! Tänk då t ex en buss full med människor i olika åldrar Ett helt bibliotek av de mest skiftande romaner, faktaböcker och diktsamlingar! Mumma." Stina Wollter Hon har rymt många gånger i sitt liv, söndagens gäst Helena Olli. Från och till olika tillstånd, miljöer och platser. Hon umgås gärna med rufsiga människor och har en tendens att plocka upp dem. Idag jobbar hon på Sjukvårdsrådgivningen och förväntas ofta ha svar på frågor bortom dom medicinska.   Hör Stina och Helenas samtal om att vara fången respektive fri, om uppbrott och att stanna kvar, om hopp, tröst, matlagning och att våga tro på kärlek igen. Du som lyssnar, vad har du brutit upp från och vad har du funnit då? Har du också ett yrke som rymmer mycket mer än arbetsbeskrivningen

Om Söndagarna med Stina Wollter 22 februari tänker Stina så här: "Jag vilade med min arm på en varm bröstkorg, kände den röra sig för varje andetag. Och jag tänkte på beröring, att den ofta bara är på en armlängds avstånd för mig. Det finns famnar, tröstande axlar, värme och hud vart jag mig än vänder. En djup tacksamhet fyllde mig. Och sen kom tankarna på alla som lever utan beröring. Åh, alla dessa orörda kroppar." Stina Wollter Han har rört sig mellan Hawaii, Mexiko, Kalifornien, Sverige och många andra platser. Han har förflyttat sig mellan hav och land. Han ser sig själv som en kulturell hybrid som egentligen inte känner sig hemma någonstans. Det viktigaste har han alltid med sig; sin kropp och sina händer som har blivit känsligare med åren. Stina möter David Davies som idag är kiropraktor bl a. Det blir ett samtal om en annorlunda uppväxt som luktar fisk på gott och ont, om beröring, ensamhet och gemenskap och religion.  Du som lyssnar, vill du prata om hur du har präglats av din uppväxt? Om din

Jag hörde en form som viskade där i skogen. Jag hade inte hört den om jag kommit direkt från gatans larm. Men nu kunde jag förnimma den och när jag tog den i min hand viskade den inte längre. Den talade, nästan ropade. Och jag lyssnade och blev lite förändrad. Stina Wollter Vid vägs ände, i ett hus i naturens färger med skogen som en vägg vid tomtkanten lever och skapar Maria Westerberg som också kallar sig Vildhjärta. Här har hon funnit en tillvaro som passar henne, bortom huslig lycka och karriärstegar. Stina åkte och hälsade på och fick stiga in genom en öppning i den där väggen och trädde därmed in i en värld som vid första ögonkastet kanske bara ser ut som en vanlig skog men i Vildhjärtas sällskap plötsligt förvandlas till en befolkad, ja, besjälad plats.  I Vildhjärtas fotspår träder gestalter och berättelser fram som har något viktigt att säga nutidsmänniskan…om vi stannar upp och lyssnar. Hör Stinas möte med Maria, som ser sig som en utrotningshotad art. Du som lyssnar, vill du berätta om vad skogen

Jag har älskat, hatat, skapat, sörjt, dansat, växt upp, jumpat, arbetat, lekt, njutit, lidit och letat till musik. Olika låtar har intagit delar av mig och mitt liv och de är som sammanväxta med hela min existens. Det märkvärdiga är att det inte tar slut Det finns alltid plats för nya låtar; jag liksom expanderar. Nu gör jag plötsligt plats för min sons rasande samhällskritiska hiphop och det möbleras om i mig - igen. Musik är ett livsäventyr, musik är att kunna sitta still men ändå vara i rörelse, musik är the Soundtracks of Our Lives, ända in i döden. Stina Wollter Hon ser musik – och särskilt då hiphop - som sitt livs största kärlek. Hon heter Mariana Benyamin Sir och gästar Stina. När Mariana var barn smög hon med sitt musiklyssnande, men idag sänder hon närradio och pratar ”öppet” om sin kärlek. Och inspireras fortfarande av den.  Dessutom står hon för att hon har ett stort ego och att Jantelagen inte är något för henne. Men det är viktigt att samtidigt vara snäll och ödmjuk, hävdar Mariana. Hör Stin

"Tillgänglighet Hur ofta tänker jag på det? Hur användarvänligt samhället är och för vilka och på vilket sätt? Vad är självklart för mig men inte för en annan? Frågorna väcker nya frågor som söker svar. Vilken tur jag har att jag har mina söndagssamtal så att jag får tänka nya tankar och kanske veta mer." Stina Wollter För Emily Frigyes är det naturligt att tänka att vi alla kan hamna där, med ett funktionshinder. Hon är samhällsplaneraren och tunnelbaneföraren som vill utöka tillgängligheten för alla i trafiken. Hon konstaterar att hon planerar mer och skrattar mindre när hon är i Sverige. Hör Stina samtala med Emily om vad hon lärde sig av att arbeta inom äldrevården, hur hon ser på skam och vad den kan få för allvarliga konsekvenser och om att vara stark kan handla om att visa sig svag. Du som lyssnar - var trivs du bäst; i en planerad eller spontan tillvaro? Hur tillgängligt är samhället för dig? Vad har du slutat skämmas för? Ring in under sändning på 018 - 17 40 20 eller skicka ett mail till sonda

Vi föds som original, hur kommer det då sig att vi dör som kopior? skaldade den engelske poeten Edward Young (1683-1765). Den frågan kan man gott meditera lite över. Och samtidigt fråga sig hur komplicerat det är att leva ett liv som inte är kopierat idag och hur det påverkar toleransen och utrymmet kring det annorlunda." Stina Wollter Det kom ett brev till redaktionen. Det var från fotografen och författaren Åke Mokvist som undrade om inte han och Stina har en del gemensamt i sitt intresse för människor. Så Stina åkte till Värmland för att träffa Åke. För honom är ett original det finaste som finns. Åke har åkt kors och tvärs runt om i Sverige och verkligen stannat upp och till inför människor och deras berättelser. Det blev ett livsprojekt att skildra de han kallar "De ovanliga", de som kompromisslöst lever efter sina värderingar "och skiter i vad grannarna säger". Kanske blev han en av dom längs vägen... Du hör Stina och Åkes samtal kl 22-23. Du som lyssnar, vad vill du prata om? Tycker du att det finns

"Förväntningar och verklighet. Själslig växtvärk och vilsenhet. Utanförskap och mobbing. Innanförskap och ensamhet. Utseende och bekräftelsebehov. Stress och sökande. Överhettning och leda. Ytlighet och prestation. Det är en del av de ord som dyker upp då jag tänker på unga idag. Hur kan vi hantera och bearbeta den ökade psykiska ohälsan? Vi kan väl börja med att tala om det?" Stina Wollter Det verkade så perfekt - livet. Medvind och framtidsdrömmar, vänner, hälsa, sysselsättning, kompisar och resor. Men så rasade allt och Charlie fick panikångest. Ångesten hängde kvar och följde honom tills det inte fanns någon återvändo - han hamnade på en plats där det vände; då det handlade om liv och död. Han överlevde och nu vill han ta bort de tabun som finns kring psykisk ohälsa genom att prata om det. Hör Stinas samtal med Charlie Eriksson som idag är 23 år gammal. Du som lyssnar, vilket är ditt förhållande till prestation? Till att be om hjälp?  Har du upptäckt att svag kan vara lika med stark och tvärtom, elle

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land kan vi sjunga men faktum är att vi bor i samma. Även om vi glömmer bort det. Picasso sa: - Jag vill erövra barnets blick. Barnets storögdhet och syn på världen är verkligen något åtminstone jag strävar efter att erövra... Tillbaka." Stina Wollter Allt började med att Stina vid ett besök i en kyrka hörde en klar barnröst och blev nyfiken. Hon fick tag på barnet Gustaf Sundmark och de stämde träff en tidig morgon i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala för ett samtal. För Gustaf är historien och då särskilt medeltiden en värld som han genom bilderna får tillgång till och han tycker inte att det är krångligare än ett pussel att förstå hur det kunde vara då. Med Gustaf som guide får Stina lära sig ett och annat om den medeltida kyrkomålaren Albertus Pictor och en hel del annat mellan himmel och jord som man kan klura på när man går runt i en kyrka. Gustafs mamma Stina Fallberg Sundmark, som är teolog och konstvetare bl a, får också vara med och berätta om sitt oc

"Och det bubblade något genom min kropp och det blev en pelare som roterade sig uppåt och ville ut. Från bebisens intuitiva rörelser upp till mina styrda vuxna begränsade och jag ville vara fri, fri! Jag skrattade och grät och ville famna hela mig och alla andra och jag hann tänka att det är vansinne att det finns krig." Stina Wollter Som barn kände hon sig korkad i skolan, något hon som vuxen ser som helt onödigt och sorgligt. Nu har hon kommit på att hon helt enkelt har flera andra språk än de som erbjöds i skolan. Att hon har en "Popcornskalle" och en miljon idéer och många saker för sig samtidigt. Och att det är okej att vara olika. Stina hälsar på Mimmi Tollerup i Sala som idag lär ut frigörande dans och är illustratör bland annat.  För Mimmi är alla känslor och uttryck tillåtna i dansen och där finns det inte heller något rätt eller fel. "I dansen får man vara hela sitt register", som hon säger. Mimmi pratar om sina egna och samhällets diagnoser. Hon ser sin intuition som sin största visdom och try

"Självklart finns mörkret och katastroferna ruvandes vid horisonten. Jag tror att alla - förutom de som lever mitt i det och som har det inpå kroppen - anar närvaron. Frågan är hur vi hanterar det. Ja, det är verkligen frågan." Stina Wollter Han är uppvuxen med mycket mörker, Daniel Mendoza. Våld, flykt, vrede, otrygghet, oförutsägbarhet. Själv beskriver han det som att hat höll honom vid liv länge. Men han lyckades välja en annan väg. Nu är Daniel vuxen och har kontakt med sin egen vrede och tycker att den hjälper honom att förstå den som hatar. Samtidigt står han för att han har nära till sin sårbarhet. Idag är Daniel pappa och driver "Good News Magazine" eftersom han vill lyfta positiva händelser och låta sig inspireras av dom som väljer ljuset.  Hör Stinas samtal med Daniel kl 22.05 - 23.00! Du som lyssnar kan ringa in under hela sändningen på 018 - 17 40 20 och berätta om ditt förhållande till din bakgrund, om att våga och kunna välja väg, om vilka människor du mött som hjälpt dig dit. Eller vad än

"Franciskus kallade alltid sin kropp för Lille broder Åsna. I och med att han älskade djur antar jag att det var kärleksfullt menat men det får mig att tänka på att vi emellanåt behandlar våra kroppar sämre än många tar hand om sina packåsnor och det är ju verkligen inte värdigt med tanke på vad våra kroppar kånkar runt på. Till exempel våra fantastiska jag." Stina Wollter Hon fick beskedet att det var läge att steloperera hennes pajade rygg. Då tänkte Linda Vixner, fysioterapeut som hon är, att det kanske finns ett annat sätt. Så gick det till när hon hittade till sporten styrkelyft. Hon hade hunnit fylla 40 år, hade tre barn men bara några år senare har hon rönt stora framgångar inom sporten - bl a en bronsmedalj i Veteran-VM. Till vardags forskar Linda om akupunktur som smärtlindring för förstföderskor och kan berätta om vad som är viktigt att tänka på både för den som lever med långvarig smärta och den som behandlar människor som har ständig värk. För Linda är det hennes nyfikenhet som tar henne till ol

"Vem sitter/ står/ ligger/ går bredvid mig på bussen/ i väntrummet/ sjukhussalen eller på trottoaren? Utan att vända mig om vet jag att den är dräktig med lika många skikt och lager, lika mycket historia och händelser, lika mycket tankar och upplevelser som jag. Oftast passerar vi, osedda för varandra. Men vetskapen om att vi alla är värdefulla käril av liv finns där- bara jag stillar mig en stund. Stina Wollter Hon heter "The MegaBitch" på Twitter och beskriver sig själv som både snäll och arg. Vad är det som gör henne arg? Och snäll på vad sätt då? Hör Stinas samtal med Johanna som är kvinna, transkvinna, feminist, grafisk formgivare och mycket annat. Vill du prata om detta eller något annat du kommer att tänka på? Vem har påverkat den bild du har av dig själv? En förälder? Samhället? Vänner? Eller tillåter du dig att själv stå för definitionerna av det som är du? Ring 018 - 17 40 20 under sändning eller skicka ett mail till sondagsstina@sverigesradio.se Glöm inte ditt telefonnummer om du vill bli up

"Utan alla människor som levandegör sina egna och andras liv blir politik, krigsberättelser, dödssiffror och gränsdragningar mest ord, kartor och platta bilder som inte talar till oss. Levandegöra är verkligen ett fint ord. Låt oss alla göra levande, berätta våra liv för varandra och lyssna noga på de som låter röster resa sig från platser vi inte varit på. Så att vi på djupet och med våra sinnen må förstå historiens skeden och hedra varandra och våra livsvägar som på märkliga vis trasslas samman." Stina Wollter När hon var 14 år förändrades hennes liv plötsligt. Tillsammans med sin mamma och sina syskon flydde trillingen Dorothea Södereng från den lilla byn Gumbinnen i dåvarande Ostpreussen som på den tiden var tyskt och sedan blev ryskt. Det blev en 1000 kilometer lång resa med häst och vagn. Då hade hon ingen aning om att hon skulle gå på internat i Berlin, för att sedan hamna i Sverige, få arbete på ett stuteri och så småningom bli sjuksköterska. Då visste hon inte heller att hon efter pensioneringen s

"Välja partner, välja jobb, välja plats, välja livsstil, välja inställning Hur ofta väljer vi utifrån vår personlighet och våra inre behov och hur ofta väljer vi det som förväntas av oss och som normen bjuder? Hur modig måste man vara för att välja andra vägar och stå för dem? Kanske väljer vi inte alltid aktivt utan det bara "blir"? Kanske är det inte så märkvärdig alla gånger utan något som livet, slumpen och tidigare val helt enkelt öppnar för?" Stina Wollter Det var ett hjärtfel och slumpen som avgjorde hans yrkesdestination och som tagit honom ända till andra sidan Atlanten. Idag är Per Norman tv-fotograf. Han bor på 29:e våningen i ett hus i Brooklyn, New York och Stina tar hissen upp och får lock för öronen. Hör deras samtal om staden, landet, om att se världen genom en lins och vad det för med sig, om vardagsverklighet utan glamour, om relationer och kärlek, om att välja och välja bort. Du som lyssnar får gärna ringa 018 - 17 40 20 under sändning och prata om något av detta. Eller om när du vågade s

"Jag vill leva levande så länge jag lever. Vad just det innebär är nog olika för varje individ men gemensamt för alla är nog behovet av att bli sedd, sedd på riktigt, bakom yta, ålder och eventuella diagnoser. Där finns människan; i rörelse ändra fram till dödsögonblicket." Stina Wollter Hon tror på människans okränkbara värde och att man måste börja med det enklaste och svåraste; att älska sig själv för att kunna älska och hjälpa andra. Sjuka, kantstötta, kanske skadade människor och dess anhöriga behöver bli sedda och känna hopp exakt där de befinner sig.  Kristina Telerud har varit chef för Ersta diakonis sociala arbete, är teolog och diakon. Hon är gäst hos Stina. Kristinas engagemang upphör inte bara för att hon är pensionär - hon har startat café för personer med Alzheimer och deras anhöriga och har tagit initiativ till en kör och där märker Kristina att de som sjunger har mer kvar att ge än vad som gått dem förlorat. Du som lyssnar; vill du prata om att vara sjuksköterska eller om vad som driver dig