Söndagarna Med Stina Wollter

"Jag är orolig över hur vi klamrar oss fast vid ägodelar och döda ting, när jorden är det dyrbaraste vi har att vårda." Stina Wollter Som med så många andra människor kan man sätta många titlar framför söndagens gästs namn; pappa, föreläsare, inspiratör o s v. Den titel Pêl Rostam själv vill lyfta fram är nomaden. Pêl minns en barndoms tid när allting bara var och utan ett värderande. Det fanns inget sen, utan bara ett nu. I kontakt med jorden, himlen, elden levde barnet Pêl en tillvaro där saker som religion, ålder, klan, klass saknade betydelse. Det var till och med en tillvaro bortom ord.   Detta liv var något han tvingades lämna och det har varit ofattbar smärta på vägen till att han nu, som vuxen och med vuxna barn, har hittat tillbaka till det nomadiska förhållningssättet där allt hänger ihop och är i ständig rörelse. Och där kärleken får segra över rädslan. Du som lyssnar, hur lever nomaden i dig? I din kontakt med elementen? I att du ständigt flyttar? Att du inte är beroende av en viss plat

"Det har funnits stunder av maktlöshet i mitt liv. Jag minns hur orkeslös jag blev. Dubbel styrka behövs alltså - när man ofta är som svagast." Stina Wollter Söndagens gäst Gunilla Andersson Svahn, ser sig som en varm och drivande person. Hon är beteendevetaren som arbetat för Kvinnojouren och sen många år tillbaka på ett akut- och utredningshem för barn och deras föräldrar som behöver stöd i sitt föräldraskap. Gunilla skulle önska att barnens perspektiv och situation togs till vara bättre, att det fanns mer kunskap i samhället om våld och om hur det uppstår, för våld kostar så mycket både vad gäller mående och hälsa och i reda pengar. Gunilla utgår från ett feministiskt perspektiv och vill också prata om att våld handlar om makt och ojämlikhet. Skulle Gunilla få som hon vill, skulle vi både jobba mycket mer förebyggande men även mer systematiskt med barn och föräldrar som upplever våld. Gunilla kopplar av i sällskap av djur och vänner och är i en ny fas i livet med numera vuxna barn. Hon drömmer

Jag tror att berättandet är en viktig kraft i arbetet mot fördomar och kategoriseringar av människor och länder. Det - och detta att stilla sig och lyssna. Stina Wollter För söndagens gäst Dani Kouyaté kom den muntliga berättartraditionen med modersmjölken och är något han fortsätter att förvalta, förfina och hålla fast vid. Han är född i en fattig familj i Burkina Faso där det inte alls var självklart med högre studier, men han lyckades ta vägen via Frankrike för att så småningom landa i Sverige med sin familj. Som filmskapare funderar Dani mycket kring detta med identitet. För Dani är vår identitet föränderlig och något vi behöver erövra om och om igen. Han skulle önska att fler upptäckte Afrika bortom klichéerna och inte bara serverades nyheter om misär och bilder av krig, utan fick möta den generositet och gästfrihet som Dani är stolt över. Att öppna dörren till varandra och se likheter istället för olikheter är ett botemedel mot fördomar och kategoriseringar, i Danis värld. Hör Stina och Danis s

"Det finns dom som säger att jag är en bra lyssnare. Men det handlar ganska mycket om att vara läsare och tolkare. Det finns så mycket mer än orden som sägs." Stina Wollter Som barn trodde hon att hon skulle bli etolog eller trummis hon blev varken eller men på sätt och vis både och. Bi Koersner Sinding som du hör söndag kl 22-23 har alltid älskar djur och har haft häst sen tonåren och blev tidigt fostrad av djur att ta ansvar och har lärt sig mycket om bl.a. ledarskap och kommunikation av dom. För Bi är det avgörande viktigt att lära sig läsa djurets kroppsspråk för att med empati förstå vad det signalerar bortom termer av lydnad. Om hon vore ett djur skulle det vara en katt. Och så brinner hon för giraffspråk.   Stina har hälsat på Bi som numera är pensionerad, men har arbetat som lärare i mer än 40 år och t o m uppfunnit ett eget skolämne. Hon fortsätter att vara aktiv, nyfiken och lever nära djur, natur, dans och trummor på gården utanför Enköping i Uppland.   Du som lyssnar, vad betyder relationen

"Jag vill att det pratas mer om män och känslor. Tänk; det anses ännu omanligt med de sk mjuka värdena. Som om vissa av oss bara skulle få leva med tillgång till hälften av allt som känns." /Stina Sen han föddes har rollen som den som ställer upp, stöttar och hjälper till varit självklar för söndagens gäst Anders Degerfeldt. Han ser det själv som att det finns en naturlig koppling till hans barndom. Hans mamma fick en hjärntumör när Anders var nyfödd. Pappan gick in för att vårda sin fru och Anders kom mer och mer att även han få en vårdande roll ju sjukare mamman blev. Att hjälpa andra blev en naturlig del av Anders liv och så småningom sökte han sig  till vården och blev ambulanssjukvårdare. Nu har han arbetat med det i 30 år och har fortfarande inte tröttnat på människor. Däremot lever han ofta med en känsla av att inte räcka till. Och ser det som ett problem att ambulanspersonal gör så många uttryckningar till människor som egentligen inte behöver sjukhusvård. Ett av Anders budskap är att livet

"Caroline är en av dem som inspirerat mig och gjort mig mera modig i min kropps uttryck. Och tänk, nu inspirerar jag andra. Jag älskar den positiva rundgången!" Stina Wollter Att hon idag är modell är något av en slump. Söndagens gäst Caroline Mac ser kroppar som kroppar, något som kan vara bra att ha och något man kan välja att ta hand om. Eller inte. Hon är medveten om att hon arbetar i en ytlig värld där hon vill att fler olika kroppar och uttryck ska få plats. Hon tänker att det är det hon kan göra; försöka påverka branschen i den riktningen. Själv har hon fått höra och uppleva både det ena och det andra, eftersom hon inte ser ut som den gängse modellen - vilket andra gånger kan vara en styrka. Caroline jobbar också på ett spahotell och är klubbarrangör för hon är en person som om något hon vill ha inte finns, då ordnar hon det. Fast det är också viktigt för henne att betona att hon inte är sina jobb, att det hon gör på dagarna inte definierar henne som person. Hör Stina och Carolines möte på sönd

Om man måste deformera eller dölja viktiga delar av sig själv för att få höra till - vad är tillhörigheten värd? Stina Wollter Han beskriver det som en brottningsmatch. En ensam kamp om rätt och fel där han ofta har känt sig fel.  Söndagens gäst David Hultbom är homosexuell, kristen och känner sig mest hemma i den frikyrkliga världen men upplever att hans läggning är ett problem för andra där. David vill få vara sig själv, få tro på Gud och på en monogam kärlek. Han vill känna sig hel; en dansbandsälskande vegetarian som gillar 70-talsinredning, som kallar sig kulturnörd och trivs bra inom hemtjänsten och mötet med människor. Och få vara en man som faktiskt längtar efter äktenskap. Hör Stina och Davids samtal kl 22-23 i Sveriges Radio P4. Du som lyssnar, hur ser dina brottningsmatcher ut? Har det varit svårt att komma ut? Med vad? Väntar du fortfarande? Vad står i vägen?  För David blev mötet med likasinnade på ett läger avgörande i hans process, har du upplevt något liknande? Hur viktigt är det för dig at

"Det var när jag illustrerade en historiebok för mellanstadiet - och en sida som handlade om tvångskristnandet i Sápmi - som jag började förstå lite av vad Nordens urbefolkning fått utstå." Stina Dagen före samernas nationaldag, eller samefolkets dag som en del föredrar att kalla det, gästas programmet av hon som kallar sig för en urban same.  För söndagens gäst Åsa Riestola är det så att först i och med flytten till Bohuslän, la hon märke till hur mycket av det samiska som lever i henne. Det handlar bl.a. om hennes förhållande till naturen som hon ser som både stark och samtidigt så skör om hennes relation till karga landskap, maten hon äter, om hennes förkärlek för berättelser och om hennes luffargener som gör att hon ständigt är på väg och alltid är nyfiken. För i nordligaste norr, vid Enare träsk, har Åsa sitt ursprung som är en del av hennes hjärta och själ. Som Åsa ser det hänger allt ihop och hon vill arbeta för social hållbarhet och bidra med kunskaper om det samiska. Dessutom menar hon att det ä

"Nystarterna som jag tvingats in i.. dem tog det tid att landa i och förstå hur de ändå ledde mig dit jag skulle. Tilltufsad och med insikter jag ibland velat slippa - men på väg in i nuet." Stina Söndagens gäst Asmat Fikrat har gjort många nystarter både för att det ibland har varit nödvändigt och för att han har velat. Han fick t.ex. börja om i och med att han lämnade sitt hemland, när han kom ny till Sverige, när han fick veta att han skulle få stanna, började skolan i Sverige, lärde sig ett nytt språk, påbörjade universitetsstudier och när han började jobba. Idag är han elevstödjare och finns till för dem som är i samma situation som han en gång var, där så mycket är nytt. Men det blir fler nystarter; Asmat har studerat kriminologi och hoppas en dag arbeta förebyggande för andra unga människor - som kriminolog. Hör Stina och Asmats möte på söndag kl 22.05-23. Du som lyssnar, vilka nystarter har du gjort? Tvingats till? Valt att göra?  Hur har dom förändrat dig som person? Eller föranleddes nystarten av

"Jag har ingen aning om vilka samtal som väntar; det är öppna slussar och vem som helst kan hamna i mina öron. Det är pirrigt på det där härliga sättet som när man är på upptäcktsfärd!" Stina Wollter På söndag har du chansen att prata med Stina om det som ligger dig varmt om hjärtat. Vill du dela med dig av någonting, vill du fråga Stina något eller klurar på något som du helt enkelt behöver bolla med någon annan? Bolla med Stina! För den här kvällen har Stina ingen gäst utan öppnar upp för telefonsamtal och inpass från dig som lyssnar. Stina pratar gärna om kroppen och själen, konst och skapande, litteratur, mat, kärlek och relationer, barndom och minnen, läkande och lekande men kanske mest av allt det DU tycker om att prata om. Passa på att maila din fråga till sondagsstina@sverigesradio.se eller ring nummer 018 - 17 40 20 redan från kl 22 på söndag för att prata med Stina! Programmet hörs som vanligt kl 22.05-00.00.

"Det pratas en massa om strävan efter mångfald. Det är ju egentligen lite konstigt Mångfalden finns ju redan. Frågan är bara om vi byggt ett vettigt samhälle kring den." Stina Wollter Söndagens gäst Malin Lucchesi ser världen i färg, form och formler. För henne är konst att andas, d v s livet. Och frihet. Konsten räddade livet på Malin, som är uppvuxen i institutionsvärlden, fullproppad med mediciner och avstängd, hon som förvägrades rätten att gå i skola, inte hade någon som förde hennes talan och levde dom första 20 åren av sitt liv med en uppsjö feldiagnoser. Som ett skal, beskriver Malin sig själv, när hennes liv tog en annan riktning på en skolbänk. Där mötte hon den som hon nu kallar sin mamma den första vuxna som någonsin har sett henne, lyssnat på henne. Som fick henne att vakna och våga leva. Idag är Malin bl a konstnär och regissör och hon ser kroppen som ett verktyg att både lära känna sig själv, andra och världen. Hör Stina och Malins samtal på söndag kl 22-23. Du som lyssnar, när har d

Först kommer en glad doktor in och klämmer en på magen och åtta minuter senare har man en radiodejt. Jag mötte Emmanuel på akuten och du vet hur det är när man möter någon som är likasinnad Stina Söndagens gäst hade kunnat bli präst, men efter att en sommar ha arbetat med för tidigt födda barn föll valet på det yrke han drömt om sedan i lågstadiet; läkaryrket. Här någonstans, i skärningspunkten mellan dessa livsval, finns svaret på varför Emmanuel älskar möten, riktiga möten. För söndagens gäst Emmanuel Ezra tror inte alls att vi är så oberoende av varandra som vi ibland inbillar oss. Hemligheten för honom heter kommunikation och att vi stannar upp i varandras sällskap. Han är övertygad om att hans sätt att prata med patienterna, hur han ser på dem, hur han opererar, tillsammans spelar roll för patientens tillfrisknande och välmående. Och han menar att livet är en relation och att allt händer i relation till andra. Hör Stinas möte på söndag kl 22-23 med fembarnspappan som fick en egen själasörjare då ha

"Jag står här med min kära gamla brokiga livsryggsäck; lite sladdrig efter 2016 års bokslut. Nu vill jag fylla på med något som mättar på olika sätt." Stina Wollter Det nya året ligger och väntar som ett oskrivet blad. På det arket ska vi fortsätta skriva våra liv med allt som följer.Vad vill vi starta upp berättelsen med? Vad behöver vi för att orka och känna hopp?Stina har bjudit in volontärarbetaren Fazeela Selberg Zaib och diakonen Kristina Telerud för ett samtal kring att tjäna, att brinna, att vila, att våga och om vikten av värdighet. Det handlar också om rädsla, hopp och tro.Var är Stinas gäster i livet just nu? Vilka likheter finns i deras gärningar? Hur lyder deras betraktelser inför det kommande året, vad vill de lämna kvar i det som gick och vad vill dom ta med sig? Lyssna får du höra!Du får också möta Pêl Rostam som pratar med Stina om att allt börjar med den egna inre försoningen innan man kan öppna upp för något nytt och han guidar oss också genom en kyssmeditation - kanske för första gången i

"Låt barnen komma till mig, var det nån som sa för längesen. Ja, låt dem komma! Kom bara! Vi kan alla ta emot barnen. Våra egna inre - och de andra." Stina Wollter Dan efter dopparedan, vad kan vara lämpligare än att fylla ett helt program med röster från barn och unga? Talande, resonerande, manande, sjungande röster som skimrar som en kvarglömd julklapp långt in under granen som vi får öppna ikväll - och bli påminda om ja vad?Det blir bl.a. ett kärt återseende; för två år sen mötte Stina den då 5-årige Gustaf Sundmark i en kyrka i Uppsala för att prata om konst, historia, julen och livet med Gustaf. Nu har Gustaf börjat skolan, lärt sig läsa - och är fortfarande lika intresserad av medeltiden. Han skulle gärna göra en tidsresa och få ha puffbyxor. Hör Stina och Gustafs dåtida och nutida möte kl 22-23. I programmet möter du också Astrid Cederlöf, vars närvaro som Lucia i SVT:s direktsändning för fyra år sedan väckte starka känslor. Nu berättar hon om hur reaktionerna har påverkat henne och hur hon vill a

"Att läka kring det hemska som man inte kan ändra. Går det? Om ja, börjar det kanske med att inte gömma det. Lyfta fram det och hålla det nära tills det stillar sig." Stina Wollter I många år hade söndagens gäst Eileen Rönnlund Holmgren kämpat på; jobbat upp till 70 timmar i veckan, varit mamma och samtidigt stängt dörren till det svåra och egentligen inte berättat för nån om all den dramatik hon upplevde i unga år. Så kom hon till en punkt när kroppen protesterade och hon fick en remiss till en psykolog. Eileen var väldigt skeptisk tyckte dessutom att hon som beteendevetare visste själv vad hon behövde. Hon gav det tre träffar. Det blev en sex år lång terapi och en bok blev född. Idag är Eileen pensionerad socionom och på söndag kl 22-23 hör du om hennes klassresa, om hennes samiska mamma som Eileen är väldigt stolt över idag och om pappa Arvids trygga famn. En trygghet som försvann alldeles för tidigt för pappa Arvid dog när Eileen var bara fem år. Nu kom hon in i otrygghetens och skräckens värld.  Eil

"Att ta något för givet; jag tar alltså det som är mig givet. Jag tänker på allt det som är mig givet som jag inte ens tänker på." Stina Wollter Visst har söndagens gäst Lovisa ett liv, men hon kämpar hela tiden med att ta det tillbaka det hon hade. För idag kan hon inte förutsäga hur hon ska må, inte resa hur som helst, inte idrotta, inte umgås med människor oplanerat och mycket annat av det som många av oss tar för givet ska fungera i vardagen. Hon längtar efter att för en gångs skull slippa anpassa sig, slippa fundera på om något är för farligt för henne och bara kunna göra det.När Lovisa Jonasson Falk var nio år upptäckte hennes mamma en rodnad i ansiktet, vilket efter många turer och undersökningar visade sig vara Arteriovenösa missbildningar, AVM. Men vid det laget var Lovisa redan van vid vården, för hon är mer eller mindre uppvuxen på sjukhus. Den här sjukdomen AVM är så pass ovanlig att Lovisa aldrig har kunnat sitta ner med någon, träffa någon, som har samma sjukdom som hon och som säger jag fö

Du vet inget om min kropps historia innan vi pratat. Alltså kan du inte egentligen varken döma eller bedöma mig baserat på det yttre. Ändå är det just det som sker hela tiden. Stina Wollter Söndagens gäst Jenny Hasselmark är väl medveten om att hon kan uppfattas som provocerande bara genom sin uppenbarelse och bl.a. för att hon har gjort skönhetsingrepp. Ena dagen har hon peruk, är sminkad, visar sina tatueringar eller går ut med rakad skalle, andra dagar gömmer hon sig i en luvtröja, helt osminkad och vill bara vara osynlig. Det är så hon fungerar, Jenny, och hon har ett stort behov av att få uttrycka sig olika och att humöret får styra hur hon är och ser ut. För henne är det liktydigt med frihet.Hon älskar att experimentera och önskar att alla fick, vågade och tog chansen att göra mer som dom vill och känner för. Och att ingen ska bli dömd för det. För den som tittar bakom ingreppen, ser en helt annan Jenny än den hon visar upp. En skörstark, jordnära, exhibitionist som är både slängd i käften, blyg och pr

"Jag har landat i att mitt geografiska "hemma" nog är lite flytande. Jag är för tillfället lycklig att jag landat och kommit hem i min kropp." Stina Wollter Söndagens gäst Anton Ersson landar på sätt och vis överallt och hela tiden, eftersom han är flygvärd vilket han drömt om sen barnsben och han länge har kämpat för att bli.Men ändå är det som att han är i ständig rörelse, på väg mot nya mål. Det är bara när han närmar sig Cypern, han tänker i termer av att landa. Hjärtat börjar dunka som fort han närmar sig denna ö. Och så håller han sitt tornedalska arv högt. Med sin farmor och farfar kunde Anton prata meänkieli, ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Att hälsa på dom var som att komma in i en helt annan och ouppkopplad värld. I en tid där vi vill ha allt och köper oss saker, såg Anton hur man kan bygga ett liv av ingenting - och på kärlek. Anton har visserligen sitt drömjobb och på andra sätt levde han sin dröm fram tills helt nyligen, men nu letar han efter den. Hör Stina och Antons samtal på

"Det hisnar till i magen när jag ser någon frejdigt och tveklöst ta sig an stora, nästan oöverblickbara projekt. Men hur skulle världen egentligen se ut utan visionärer? Jag bara undrar" Stina Raija Ohlin bodde sina första år i livet i Konginkangas i centrala Finland. Hennes föräldrahem var strängt religiöst, där alla från unga år tvingades till lydnad och hårt arbete. Hon gick alltid i alldeles för små, ärvda skor. Idag har hon opererat sina fötter och läker även barndomens sår bl.a. genom att tala om dom öppet. Hon kom till Sverige som 11-åring och familjen landade i Eskilstuna. När hon besökte ett slott för första gången, trodde hon att alla svenskar levde så och redan då började hon drömma om att en dag få finnas i en miljö som påminde om det.Raija vet mycket om villkorad kärlek och behövde alltid visa sig duktig och kunna prestera i en längtan att "få vara med". Men hon är inte bitter för hon menar att hennes föräldrar var barn av sin tid. Raija törstade efter kunskap och frihet. Hon älskade att

Jag undrar varför många bli misstänksamma när de förstår att en människa har flera strängar på sin lyra och rör sig mellan olika världar? Stina Wollter Det började när han var barn med ett munspel i ett omusikaliskt sammanhang och idag går han sitt sista år på Balettakademien med musikalinriktning. Söndagens gäst Linus Wallberg menar att det är mycket som råkat hända i hans liv och alltså inte är resultatet av tidiga val och medvetna beslut, eller en imponerande drivkraft. Han fick t.o.m. skuldkänslor när han kom in på den utbildning han går nu. Musik, dans och sång är inte det enda i Linus liv, eftersom kontakten med jorden och hans höns är viktig. I deras sällskap lämnar han balettbubblan och kan släppa fokuset på hans viktigaste verktyg den egna kroppen. I den bästa av världar skulle han ha både och; stå på scenen med allt vad det innebär att press och prestation men också glädje och samtidigt bo på landet och ha kontakt med några slags rötter. Hör Stina och Linus samtala på söndag kl 22-23. Du